en novell jag en gång skrev

Mötet

Le Felix, den självständiga killen som gick den väg han ville, trotsade regler och normer och gjorde precis det han själv kände för. Felix, vars rötter låg i Frankrike, men det var långt därifrån han stod nu. Han, som letat en egen väg att gå istället för att följa svensson-strömen.
Knulldockan, den lilla osäkra tjejen som egentligen inte alls hade vågat gå ut på krogen denna kväll. Hon hade inget som helst förtroende för killar, speciellt inte killar med en kroppsbygdnad som han. Intill honom var hon skörare än någonsin, han hade egentligen bara behövt peta på henne med lillfingret för att få henne att gå mitt i utu. Tre veckor innan hade hon blivit våldtagen, och hon var inte ett dugg intresserad när han kom framdansandes till henne där på dansgolvet på den lokala krogen i staden de bodde i. Hon puttade bestämt bort honom när han försökte göra närmanden. För hon visste ju redan om vad det var alla killar i världen var ute efter att få ifrån henne.
Men han såg tydligen ändå någonting hos henne, den lilla osäkra tjejen med sönderblonderat hår, han såg att det doldes någonting bakom hennes höga taggtrådsmur.
De gav efter och gav varandra en liten liten chans, en öl och några ord i utbyte. Några ord som förvandlades till flera timmars samtal om allt mellan himmel och jord. De hade något gemensamt, någonslags inre motståndskraft, hopp, mål, åsikter. Hon tyckte sig se någonting i hans ögon som såg mer ut som trygghet än ondska. De var så otroligt olika, men kunde ändå inte slita sig ifrån varandra.

Timmarna gick och plötsligt var klockan 5 på morgonen. Krogen hade stängt, efterfesten tagit slut, och nu satt de i hennes kök och åt makaroner. Han kunde inte äta sig mätt på henne, ville ha mer mer mer, precis som hon. Men hon var för rädd, hon visste ju redan hur alla jordens män var. (Precis likadana och enbart ute efter EN sak)
- Jag vill kyssa dig, sa Han till henne
Hennes varnings-sirener tjöt för fullt och inom henne ekade djävulens faras skrik
De hade inte sovit en blund på natten och klockan började närma sig sju.
Han fick kyssa henne, ändå. Men såklart ville han ha mer.
- Nej.
För första gången sa hon det! Och för första gången accepterade någon det!

Han gick till jobbet och lovade komma tillbaka så fort han slutat. Hon somnade lycklig. Lycklig över att för en gångs skull vågat säga nej, lycklig för att ha vågat prata med honom trots hans skrämmande muskler, trots att han var Man. Hon kunde inte i sin vildaste fantasi tro att han skulle komma tillbaka igen. Nej, han hade ju ingenting att hämta, hon hade inte gett honom det han bad om, och hon var långt ifrån värd för honom att lägga sin tid på.
Men tillbaka kom han. Med sprudlande ögon, pirrande mage och hopp.

Han hade aldrig någonsin haft ett förhållande med någon, ingen tjej hade orkat med hans fläng fram och tillbaka. Ingen hade förut accepterat att han gick den väg han själv ville, istället för att gå den väg andra ville att han skulle gå.
Hon, hon var lesbisk. Litade inte ett dugg på killar och vägrade ju egentligen att låta sig luras. Hon hade blivit sviken förmånga gånger, och hon visste väl att det inte fanns någon som skulle orka med henne och hennes sjukdom.

De träffades igen, när han kom tillbaka från jobbet. Han hade inte hunnit sova någonting, men det spelade för honom ingen roll. De umgicks och tiden rusade iväg snabbare än ett maratonlopp. De släppte sina spärrar och lät varandra nosa på sina gränser, och till och med gå över dem.
Hon var inte lika rädd av någon konstig anledning, och av någon annan konstig anledning vågade han öppna sig så som han aldrig gjort mot någon tidigare.
De accepterade varandra, och blev båda för första gången accepterade av någon annan.
Det kunde inte sluta på något annat sätt än såhär..



Tillsammans

- Mamma, jag har träffat en tjej! Berättade han stolt.
- Mamma, jag har inte vara gått upp i vikt, jag har fått fjärilar i magen också! Fnittrade hon.

Han höll sig ifrån känslor så mycket han kunde, det passade liksom inte in i hans liv. Han var på tok för upptagen och hade verkligen inte alls tid för sådant.
”Hjälp, jag är rädd” Viskade hon. ”Du får mig att känna något jag ju egentligen inte alls KAN känna”
Det bodde ett monster och en stor sten i Hennes lilla späda kropp. Och under alla Hans kilo av muskler doldes en trasslig knut och för många inlåsta spöken.
Hon blev rädd för hans skal och förtrollad av det som doldes bakom, och för honom var det precis tvärtom. Hennes yttre och fysiska förmågor trollband honom, men det som fanns bakom det gav Honom kalla kårar och skräck.
”Hjälp, jag är falsk och oärlig mot dig” Försökte hon förklara
Men han hade ju levt hela sitt liv med att stänga in och ignorera alla problem han någonsin mötte, så varför skulle han göra annorlunda nu?

Men de funkade bra ihop, trots allt. Han behövde en knulldocka som kunde komma till honom vilken tid som helst på dygnet och som respekterade hur han levde sitt liv.
Flickan, som var två ton tung, lyfte han lätt upp med lillfingret och bar runt på hur länge hon ville. Hon bodde i en elefants kropp, men han fick henne att känna sig lätt som en fjäder.

- Jag reser bort om en vecka och kommer vara borta hela sommaren, vad händer med oss då? Frågade han eftertänksamt
- Jag väntar på dig här då. Vad spelar några månader för roll? Jag finns kvar här, och väntar på dig.

Hon sprang till han mitt i natten när hon inte vågade vara ensam för att monster. Han höll om henne hela natten så hon kunde känna sig trygg att sova några timmar. Hon låg rättså bra där, flickan av glas, intill sin muskelbyggda trygghet, men någonstans kände hon ändå ett obehag av att hon var tvungen att dölja sig själv för att få vara med honom.

Han kände något för henne som han egentligen inte tillät sig själv att känna. Det passade inte in i hans liv att ha förhållanden, han var så van vid att göra precis vad han ville när han ville, men det gick ju inte riktigt längre..
Hon satt inlåst i sin lägenhet hela dagarna och vågade knappt gå utanför dörren, för hon var så medveten om alla faror som lurade där.



Krashen

Hon fick för sig att våga, att våga lämna sin borg och den trygghet som fanns där. Med alkohol i kroppen gick hon in till stan och in på krogen där han hade tänkt spendera sin kväll med sina vänner.
Han satt såklart med en annan tjej där. Ledsen över att ha blivit sviken igen och arg på sig själv för att ha låtit sig bli lurad igen, stod hon där och tittade frågande på honom,
Men vad hade du tänkt dig då? Han tittade på henne där hon stog förvirrad, förkrossad, förstörd.
Hon visste ju redan att det skulle bli såhär, hon visste ju redan hur allting egentligen var, och hon visste ju redan att hon ju inte dög till något annat än såhär.
Ta det inte personligt, det är inte Dig utan Mig själv jag är arg på. Snyftade hon och bet honom hårt i benet.

Once upon a time, a woman was picking up firewood. She came upon a poisonous snake frozen in the snow. She took the snake home and nursed it back to health. One day the snake bit her on the cheek. As she lay dying, she asked the snake, "Why have you done this to me?" And the snake answered, "Look, bitch, you knew I was a snake."
/ Natural Born Killers, 1994


SLUT