Enligt den svenska djurskyddslagen skulle värphönsen varit ute ur burarna 1999. Men de allra flesta av framför allt västländernas, och än så länge även Sveriges, värphöns tvingas leva tätt ihoppackade i trånga burar.
De får aldrig se dagsljus, kan inte sträcka på vingarna, värpa sina ägg i sand eller ett näste. Deras fötter deformeras av burunderlaget, stressen provocerar fram hackning och åkommor som fettlever, bölder och svaga ben.
Burhönsen lever i 1-2 år innan de är så utslitna att de skickas till slakt. Även i många alternativ till burar trängs djuren ihop alldeles för tätt.
Tuppkycklingar av värphönsras sorteras ut och mals ner levande eller gasas ihjäl som nykläckta för att det inte lönar sig att föda upp dem när det finns snabbväxande broilerraser.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar